Sura mamman
Jag och Rebecca har varit ovänner alldeles för mycket idag.
Jag är sur, arg och har inget tålamod, skriker och svär och Rebecca är vrång, gnällig, trotsig och får arga utbrott.
Det är inte lätt att som mamma göra sitt barn glad och nöjd när precis ALLT är fel..
Om jag inte öppnar bildörren åt henne när vi kommer hem, så kan hon sitta kvar i bilen och grina för att hon inte kommer ut eftersom jag inte har öppnat dörren, och om jag öppnar dörren kan hon få ett vansinnerutbrott och skrika att hon ville göra det själv.
Om jag häller sylt på hennes gröt kan hon vägra äta eftersom hon ville göra det själv, om jag inte ger henne sylt så surar hon för att hon inte har fått nån.. Typ så håller hon på hela dagarna.
Frågar jag henne först hur hon vill ha nått så kan hon gallskrika "JAAAA har jag sagt!" fast jag bara har frågat en gång, eller så vägrar hon svara och frågar jag igen blir det inte kul..
Man får tassa på tå runt henne för att inte göra fel, och även om jag gör precis som hon vill så kan hon bli sur.
Och inte bara sur. Hon kan få vansinnesutbrott eller få panik och börja grina.
Och om jag ber henne om nått, så är det "nej", spelar ingen roll vad det är. Om det är ta på dig skorna för att vi ska åka eller om jag ber henne om en tjänst, typ hämta Lillans napp.. Hon kan börja grina, och gnälla att "varför ska alltid jag göra det..."
Dessutom är det väldigt tvära vändningar, vi kan ha jätte kul och leka och spela och helt plötsligt så tycker hon att jag har gjort nått fel och börjar grina eller blir skitförbannad.
En liten försmak av Rebecca som tonåring... Känns kul. :P
Imorn har vi bestämt att vi ska va snällare och gladare iallafall, båda 2. Det är tur att vi alltid är vänner när vi somnar iallafall. Jag nattade henne och bad om ursäkt för att jag hade varit sur och skrikit.
Man får ju så jävla dåligt samvete.
Kommentarer
Postat av: Sara
Billy är PRECIS likadan i sina utbrott, men han kan man inte skrika på - det blir bara värre då. Istället skriker jag på Alicia. Som har sina falsettutbrott.. Idag har jag en tröttdag, vill knappt ha barnen bredvid mig. Blä för sånt här humör.
Postat av: Grete
Jag börjar bli sura mamman redan nu, Gloria kan vara tvärt omöjlig vissa dagar, och när man själv är trött och frustrerad blir det inte alltid ett så pedagogiskt förhållningssätt till sitt barn.. Usch. Det hör väl till, det här med att ligga vaken på kvällarna och ångra att man tappade humöret och lova sig själv att NÄSTA dag, då ska det bli ändring..
Trackback
