Emma

Idag har jag kunnat sätta ut Rebecca på Blocket.se bortskänkes! Flera gånger om.

Dagen kunde inte börja bättre.
Rebecca somnade halv 7 igår kväll och endå vaknade jag före henne i morse och låg och väntade på att hon skulle vakna. Strax efter 9 vaknade hon med ett leende på läpparna och vi låg kvar och myste en stund. Hon sa glatt "Ska vi pussas?".
Inte alla småbarnföräldrar som får sova till 9.

Men sen gick nått ändå fel under dan, och fortsatte i samma stuk tills nu ikväll.
Först var Rebecca ute och lekte och plockade en blombukett till mig och var så go och glad, sen när vi skulle åka ner på svensta blev Rebecca helt plötsligt jätte trött och sur. Och vi hann bli rejält ovänner 2 gånger innan vi ens tog oss iväg.
Vi skulle in på banken och sätta in pengar till Rebecca och hon fick psykbryt för att hon inte fick bära påskägget som var fullt med småpengar.
Och jag ger mig verkligen inte när hon beter sig så, så jag gick in på banken med en skrikande unge och ställde mig i kön. Såklart var det en massa folk framför så det tog en stund. Under tiden låg Rebecca på golvet och skrek. När jag snällt bad henne ge sig och kliva upp sprang hon, ännu högre skrikandes, längre in på banken. När jag argt bad henne ge sig kastade hon av sig jackan i protest och slängde den på golvet och fortsatte skrikandet.
Så nu kan jag inte visa mig på banken nå mer.

Sen hälsade vi på gammelmomma en sväng, Rebecca tryckte i sig 5 rullrån.
Och sen åkte vi till Grete.
Rebecca busade med Gloria. Hon var rätt så go och glad, men vill gärna va lite vrång och helst inte använda öronen.





Jag sprang in och handlade innan vi åkte hem och på vägen hem somnade Rebecca i bilen.
Jag fattar inte varför hon är så trött fast hon sovit i 14 timmar. Dessutom hade hon bara 2 dagar på dagis den här veckan.
Men hon har nästan blivit lite som en bäbis, go och glad i några timmar och sen blir hon så trött så hon måste sova eller sura. Och det är ju länge sen hon slutade sova på dan.
När vi kom hem var klockan alldeles för lite, så jag tvingade henne att va vaken, inte alls populärt.
Men tillslut lyckades jag få henne glad, lagom till maten var klar och vi skulle äta.

Sandra och barnen hälsade på en sväng och Rebecca och Alexander lekte snällt, en liten stund.
Men det spårar snabbt ur och tillslut kom dom utramlandes från hennes rum på varandra tillsammans med leksaker och en stol och skrek och slogs.
Den här gången var dom nog ovänner mer än vänner, och då blir jag så less.
Jag fattar ju att barn är barn och inte alltid lyssnar, men tålamodet fattar inte alltid det när Rebecca beter sig som en snorunge.
Dessutom har hon börjat med nått roligt. Att bitas. Det gillar jag verkligen inte. 
Hon bet mig i armen ikväll så jag har ett snyggt märke.
Det är tur man har nån slags självkontroll för ibland är jag sugen på att öppna fönstret och kasta ut henne. Eller iallafall slå henne lite.
Nu är det lungt och skönt och barnet sover, men när vi har varit ovänner har jag alltid dåligt samvete, så jag vill nästan väcka henne så vi kan bli vänner.

Inget fredagsmys den här veckan iallafall, har inte ens läst nån bok för Rebecca. När Alexander hade åkt fick Rebecca ta på sig en pyjamas och krypa ner i sängen direkt. Sen låg hon och surade, och jag surade i ett annat rum.