Kan mina barn sluta va så pigga på kvällen
Barnen har somnat tidigast 9 hela veckan, det tycker jag dom ska sluta med.
Men ikväll har dom iallafall varit goa och glada, och imorn är vi lediga så det gjorde inte så mycket att dom var vakna länge, vi passade på att leka och fika och mysa istället för att bråka (som annars är ganska lätt hänt när det blir sena kvällar..).
Det är faktiskt jätte roligt att leka med Rebecca. Och hon uppskattar nog när jag leker med henne.
Idag har vi byggt pärlplattor och lekt kurragömma.
Lillan somnade halv 10 och har redan hunnit vakna 2 gånger, hon verkar sova ganska lätt nu, men jag hoppas hon inte vaknar nått mer på några timmar.
Jag har blivit så jäkla trött på nätterna.
Trött har jag ju i&försig varit hela tiden på nätterna sen jag var tvungen att börja upp och amma på natten.
Men jag har iallafall utan problem gått upp och hämtat henne i sin säng, bytt blöja och ammat sittandes i sängen och sen lagt tillbaka henne i sin säng och gått och lagt mig och somnat om.
Senaste veckan har jag fått använda all energi jag kan få fram för att tvinga mig själv upp ur sängen, sen hämtar jag en blöja och byter på henne i spjälsängen för att det ska gå smidigare och sen ammar jag liggandes (fast jag inte gillar det, för jag ligger så obekvämt) och somnar under tiden och när hon är klar skjuter jag bara iväg henne en bit i min säng för jag orkar inte kliva upp och lägga henne i spjälsängen.
Jag har så svårt att sova nuförtiden, somnar sent (även om jag skulle lägga mig tidigt), sover dåligt, när jag vaknar tar det länge innan jag somnar om och jag drömmer mycket mardrömmar.
Igårkväll hörde jag en massa ljud och blev jätte mörkrädd och kunde inte somna. Fast jag visste att ljuden var snö som rasade från taket.
Men det hjälpte ju inte direkt att jag håller på och läser en jätte hemsk bok.
Och det var kanske för att Rebecca pratade mycket om Robin igår kväll också, så av nån anledning hade jag en så olustig känsla hela kvällen.
Jag blir extra ledsen varje gång Rebecca pratar om Robin, det är så sorgligt och ynkligt när hon säger att hon saknar Robin och att hon är ledsen och vill träffa han.
Hon har så mycket frågor om vart han är och varför.
Jag kan sällan svara henne utan att börja grina. Med andra kan jag prata om det ganska lätt (lätt var väll i&försig en överdrift), men med Rebecca känns det extra sorgligt.
Jag lovade henne att vi skulle åka till graven nån dag och det ville hon.
Men ikväll har dom iallafall varit goa och glada, och imorn är vi lediga så det gjorde inte så mycket att dom var vakna länge, vi passade på att leka och fika och mysa istället för att bråka (som annars är ganska lätt hänt när det blir sena kvällar..).
Det är faktiskt jätte roligt att leka med Rebecca. Och hon uppskattar nog när jag leker med henne.
Idag har vi byggt pärlplattor och lekt kurragömma.
Lillan somnade halv 10 och har redan hunnit vakna 2 gånger, hon verkar sova ganska lätt nu, men jag hoppas hon inte vaknar nått mer på några timmar.
Jag har blivit så jäkla trött på nätterna.
Trött har jag ju i&försig varit hela tiden på nätterna sen jag var tvungen att börja upp och amma på natten.
Men jag har iallafall utan problem gått upp och hämtat henne i sin säng, bytt blöja och ammat sittandes i sängen och sen lagt tillbaka henne i sin säng och gått och lagt mig och somnat om.
Senaste veckan har jag fått använda all energi jag kan få fram för att tvinga mig själv upp ur sängen, sen hämtar jag en blöja och byter på henne i spjälsängen för att det ska gå smidigare och sen ammar jag liggandes (fast jag inte gillar det, för jag ligger så obekvämt) och somnar under tiden och när hon är klar skjuter jag bara iväg henne en bit i min säng för jag orkar inte kliva upp och lägga henne i spjälsängen.
Jag har så svårt att sova nuförtiden, somnar sent (även om jag skulle lägga mig tidigt), sover dåligt, när jag vaknar tar det länge innan jag somnar om och jag drömmer mycket mardrömmar.
Igårkväll hörde jag en massa ljud och blev jätte mörkrädd och kunde inte somna. Fast jag visste att ljuden var snö som rasade från taket.
Men det hjälpte ju inte direkt att jag håller på och läser en jätte hemsk bok.
Och det var kanske för att Rebecca pratade mycket om Robin igår kväll också, så av nån anledning hade jag en så olustig känsla hela kvällen.
Jag blir extra ledsen varje gång Rebecca pratar om Robin, det är så sorgligt och ynkligt när hon säger att hon saknar Robin och att hon är ledsen och vill träffa han.
Hon har så mycket frågor om vart han är och varför.
Jag kan sällan svara henne utan att börja grina. Med andra kan jag prata om det ganska lätt (lätt var väll i&försig en överdrift), men med Rebecca känns det extra sorgligt.
Jag lovade henne att vi skulle åka till graven nån dag och det ville hon.
Kommentarer
Trackback
