Senil
Jag är rätt glömsk och ganska disträ ibland (har ärvt efter min kära kära moder), men ibland undrar jag om jag inte är eller iallafall börjar bli senil på riktigt.
Häromdan när jag skulle skjutsa Rebecca till dagis, så åkte jag förbi både infarterna till dagis och när jag svängde in mot jobbet frågade Rebecca "Är det här vägen till dagis?"..
Öhh, nej, vi måste nog vända.. :P
Men det hade ju säkert blivit populärt om jag hade tagit med Rebecca till jobbet.
Och jag som har varit så duktig på att passa tider. En sak jag INTE har ärvt efter mina föräldrar. Snarare tvärtom, eftersom dom alltid är sena, vad dom än ska göra, har jag blivit tvärtom och är jämt ute i god tid.
Förr i tiden satt jag alltid på jobbet en halvtimme innan jag började och drack kaffe och läste tidningen.
Men jag vet inte om det kommer med åldern eller om det är för att man är förälder.. För nuförtiden, är jag INTE längre bra på att passa tider. Kommer för det mesta inspringade på jobbet i sista minuten.
Och det spelar ingen roll hur jag planerar tiden på morron, så blir det alltid bråttom när vi ska iväg.
Jag vet inte hur många gånger jag har rusat in på BVC med Rebecca, utan att anmäla mig i kassan, eftersom jag redan är så sen...
Det blir uppenbarligen svårare att planera tiden när man har ett barn med i beräkningen.
Rebecca bakade sockerkaka häromdan. 
