Emma

Nu har jag nyss betalat räkningar och det var ju mer deprimerande än vanligt till&med. =(
Man blir verkligen inte rik av att ta 2 veckor föräldradagar, och dessutom va sjuk en vecka samma månad.... Blir jobbigt det här..

Idag har Rebecca varit på BVC, träffat farbror doktorn, tagit spruta och vägning och mätning. 11.8 nånting kilo & 87 cm lång, fick ta till måttbandet för det var på gränsen att hon skulle få plats på "bordet", nästa gång blir det nog stående mätning...
Sprutan gick hur bra som helst, tills sticket var klart och Iris skulle sätta på plåster, då blev det lite grin, men det varade inte så länge.
Nu ikväll därimot har hon varit kinkig, jag skulle gå iväg till "andra hemmet" för att använda datorn och jag hann inte ens fundera på att jag skulle gå innan Rebecca fattade att jag var på väg och satte igång med att kallskrika så högt och mycket hon kunde och tårarna sprutade, och hon skulle absolut va i min famn.
Sällan jag har hört ungen skrika så där, dom gångerna hon har gjort det i sitt liv kan man nog räkna på en hand (vilket jag är jävligt glad för).
Lyckades göra en undanmanöver tillslut och smita iväg utan allt för stora protester och misstänker att hon är lika nöjd med att va med pappa en stund.

Nä nu ska jag återgå till att må illa och vilja kräkas.
Jag lurade Rickard att äta middag på svensta idag, och jag fick en onaturligt stor portion kebab. Såklart måste man ju trycka i sig så mycket det bara går, fast man egentligen är mätt för länge sen, konstigt fenomen det där. Varför kan man inte bara sluta när man är mätt..?
Och sen hälsade jag på mamma och lyckades trycka i mig en muffins också. :P
Konstigt det där med, varför kan jag inte bara säga "nej tack" när jag egentligen inte vill ha. Fast är det gott så går det ju ner. :D
Och å andra sidan, på den tiden jag nån gång ibland sa "nej tack" till fikabröd, så fick jag ofta en massa sura blickar och konstiga kommentarer om att jag kanske bantade. Om man är smal är det förbjudet att tacka nej till godis och fika, för då tror folk att man är rädd att bli tjock..
Jaja, nu fick jag en massa konstiga funderingar, jag kanske ska sluta skriva allt jag tänker på. :P

Haha, fast tänker jag efter lite till så gör jag verkligen inte det, rör sig mycket i mitt huvud som jag aldrig skulle få för mig och skriva ner..
Kanske ska ta och skaffa mig en blogg med lösenord som bara jag kan läsa, skulle förmodligen stå helt andra saker på den bloggen....

Förresten; Rebecca kommer inte ifrån att hon ser ut som en pojke. Idag blev hon kallad pojke 2 gånger. Av doktorn (som har kallat henne för "han" varje gång hon har varit dit sen hon föddes). Och av en annan mamma i väntrummet. Rebecca stog och stirrade ut henne och hennes bäbis, då tyckte hon typ att det ju inte så konstigt att Rebecca såg så brydd ut, det var ju en liten konstig varelse hon hade i famnen, det var ju en tjej. (Som att Rebecca inte var det)..
Jag skulle ha dragit streck nånstans, från det att hon föddes, för varje gång nån har sagt "han", så hade jag kunnat visa Rebecca när hon blir äldre att  så här många har trott att du var en pojk.... :D

Hon är faktiskt väldigt lik sina morbröder. Ska leta reda på nått kort från när Robbin var liten och jämföra.