Emma

Ha, mitt försök att roa Rebecca och att få oss båda på bra humör misslyckades totalt. Det hade motsatt effekt och vi är båda surare än surast idag. Rebecca har gnällt nästan oavbrutet idag och jag har varit på min allra goaste sida, svurit, skrikit och skällt på mitt stackars barn. För att skylla ifrån mig lite så är det svårt att va trevlig när man har mensvärk, ont i nacken och Rebecca bara gnäller... Men det ursäktar ju såklart inte att jag skriker åt Rebecca. Jag får ju dåligt samvete efteråt och fjäskar för henne och pussas med henne, tills hon retar upp mig igen och jag skriker lite till... Idag har jag varit en dålig mamma. Men man kan ju inte va bra alla dagar.
Så när det (äntligen!) var dags för Rebecca att sova middag så packade jag in ungen och vagnen i bilen och tog med mig en bullpåse och åke till mamma. Rebecca fick inte ens gå in och säga hej till mamma, jag stoppade ner henne i vagnen på en gång. Så nu sitter jag i lugn och ro(!) och dricker kaffe och hoppas på att ungen är glad när hon vaknar så kanske jag också är det.
Jag vet inte riktigt varför men jag kände inte för att va hemma när jag är på så här dåligt humör. Kanske för att när man är hemma kan man ju bete sig hur som helst, men när man åker bort, även om det så "bara" är till mamma så måste man ju skärpa till sig lite. Och åtminstonde låtsas att man är glad, och då kanske jag blir det automatiskt... :P *hoppas*
Fast min kära moders humör är inte heller det bästa idag av giltiga anledningar så hon kanske inte uppskattar besöket av en sur dotter... :P Men så är det att va mamma, man får inte alltid som man vill, även om barnen är 25 år.. Haha. Och jag hade ju iallafall med mig bullar. :)